River Day

Vår lilla by har drygt 2000 invånare. Vi bor i stort sett mitt i kyrkbyn, på Church Street. Ikväll är det för mycket ljud för att sova; ett rockband spelar i andra ändan av kvarteret. Högtalarljudet studsar mot kyrkväggen och in genom de öppna sovrumsfönstren. Musiken dunkar och massan jublar med jämna mellanrum. River Day, den årliga festivalen, som i år hölls för trettiotredje året, drar mot sitt slut.

De senaste två eller tre åren var festivalen så mycket större än byn att vi tyckte det var för mycket - hur många korvstånd, hur många rockband klockan sju på morgonen, hur mycket spektakel behöver vi?

Tydligen var det fler som kände som vi. I år var allt i mindre skala och det kändes plötsligt igen som en småstadsfest. "Laid back" (tillbakalutat) kändes det. Vädret var perfekt, 26 grader varmt, soligt med en mild bris.

Till en början satt vi på en bänk framför huset och lät Moses vänja sig, sedan gick vi ner till gatan vid floden och placerade oss i skuggan under ett träd. Där satt vi och tittade på alla förbipasserande. Ett kvarter längre bort passerade paraden med frivilligbrandkårens alla brandbilar med fullt sirenpådrag. Vi vinkade och hejade på patienter och lokala dignitärer, hundar, byoriginal och grannstadens cykeltaxi. Moses, som nu är drygt elva månader, ligger i träning för vår New York-resa i slutet av månaden. Efter dagens alla intryck tycker vi att han visar alla tecken på att vara redo för den resan.

Så blev det som vanligt regatta - vars syfte är att komma fram från ena bron till den andra med den mest originella farkosten. För tjugo år sedan paddlade Erik och jag med stor möda fram på en hemgjord flotte. Nu ringde han på mobilen från storstan och berättade att han hade fått punktering.

Moses fick smaka min korv med bröd och sedan drack Emma och jag Pinot Grigio i skuggan under granen framför huset. Livet verkar gott idag; vi hade ledigt igår eftersom det var den fjärde juli, nationaldagen, och i morgon är det söndag i vår sömniga lilla by.