Finns det någon läkare ombord?

Jag sitter på Newarks flygplats och väntar på mitt flyg till Sverige. Istället för en bok har jag min portföljdator med mig den här gången. Jag tror det tog längre att koppla mig till det trådlösa nätverket än att flyga hit.

Jag hoppas på en snabb och lugn flygning denna korta resa för att hälsa på mina föräldrar. Som läkare har jag ibland blivit ombedd att hjälpa medpassagerare med hälsoproblem.

Min förra sommarresa till Sverige slutade en ovanligt het dag. Ekonomikabinen på den stora Airbus-maskinen var proppfull. Det var ett par minuter före avgång från Arlanda och kabinbesättningen gick nedför gångarna och kontrollerade stolsryggar, brickhyllor och bagagehyllor. Två rader bakom oss stannade de och jag hörde dem fråga ”Sir, are you all right?” och lågmälda röster fortsatte prata ett tag. Pursern anlände, och snart hördes det klassiska kabinutropet:

“Finns det någon läkare ombord?”

Jag lutade mig över och rörde vid en av flygvärdarna och sa: ”Jag är läkare.”

Den medelålders mannen var genomvåt av perspiration. Han var amerikan, hans fru svenska, och de hade tre barn i skolåldern.

“Jag mår inte bra”, sa han på engelska. Hans puls var svag och snabb, men inte oregelbunden. Frun beskrev att han hade haft feber till och från i två dagar. Igår hade han varit på en distriktsläkarmottagning i en av Stockholms norra förorter utan någon exakt diagnos. Hustrun frågade honom om han ville komma av planet och åka till Karolinska. Han verkade tveksam. Medan jag gick igenom en snabb allmänutfrågning uppenbarade sig kaptenen. Han behövde fatta ett beslut. Skulle passageraren tillåtas följa med planet?

Det verkade vara mitt beslut. Å ena sidan kunde mannen ha en helt vanlig virusinfektion och klara sig fint hela vägen hem utan att förlora kontrollen över några kroppsfunktioner, men å andra sidan kunde det bli mycket otrevligt i kabinen. Han kunde också ha något allvarligt eller till och med livshotande inom några timmar och på 10000 meters höjd. Slutligen, tänk om han hade något mycket smittsamt – kom ihåg SARS-epidemin 2003, som ansågs ha spridits genom flygresor.

Jag sa till kaptenen att jag tyckte mannen borde gå av i Stockholm. Kaptenen verkade lättad. Frun bestämde att hon och barnen också skulle gå av planet.

Kaptenen förklarade förseningen över högtalarsystemet medan familjen tog sig av planet. Pursern försvann och kom sedan tillbaka med gratis champagne åt Emma och mig. En annan läkare dök plötsligt upp från förstaklasskabinen med en liten chokladask till mig. Han verkade lätt berusad så här tidigt på dagen.

Triage är en grovsyssla. Man behöver inte ställa diagnos. Man behöver inte ha rätt. Allt man behöver göra är att välja det handlingsalternativ som leder till mista möjliga skada ifall man väljer fel.

Kyrkan och Advokaten

Livet i vår lilla by är inte alltid så idylliskt som man kan tänka. Ta till exempel historien om hur
metodistkyrkan mitt i byn byggde en ny handikapp-parkering.

Församlingen är liten och trogen och med åren har den blivit äldre, helt naturligt. Fler och fler
församlingsmedlemmar har svårt att ta sig in från parkeringsplatsen tvärsöver gatan och uppför en liten backe.

Prästgården ligger vägg i vägg och har en stor, sluttande gräsmatta med fin utsikt över floden. Församlingen bestämde sig för att bygga en handikapp-parkering på en del av prästgårdens gräsmatta. Infarten skulle bli från ”Parsonage Street” (Prästgårdsgatan).

Stopp i klaveret! Så enkelt var det inte. Parkeringsplatsen var preliminär och användes redan när villaägaren tvärsöver Prästgårdsgatan ringde polisen (County Sheriff) och klagade. Det visar sig att denna villaägare, som råkar vara advokat, faktiskt äger två meter av prästgårdens gräsmatta enligt lantmätaren.

Advokaten vägrade låta kyrkfolket köra över den två meter breda gräsremsan, så nu i veckan har kyrkan förstört resten av prästgårdens gräsmatta och byggt en helt ny infart till parkeringsplatesen från huvudgatan och uppför den sluttande gräsmattan med flodutsikt.

Advokaten får nu utsikt över den nya uppfarten till parkeringsplatsen, istället för gräsmattan och ett underbart gammalt äppelträd, som strök med på kuppen. Om hon hade gått med på den ursprungliga lösningen hade hon inte ens kunnat se uppfarten från sitt vardagsrum.

En principsak, helt uppenbart, men nu ser det inte så pittoreskt ut mitt i byn!