Livet i vår lilla by är inte alltid så idylliskt som man kan tänka. Ta till exempel historien om hur
metodistkyrkan mitt i byn byggde en ny handikapp-parkering.
Församlingen är liten och trogen och med åren har den blivit äldre, helt naturligt. Fler och fler
församlingsmedlemmar har svårt att ta sig in från parkeringsplatsen tvärsöver gatan och uppför en liten backe.
Prästgården ligger vägg i vägg och har en stor, sluttande gräsmatta med fin utsikt över floden. Församlingen bestämde sig för att bygga en handikapp-parkering på en del av prästgårdens gräsmatta. Infarten skulle bli från ”Parsonage Street” (Prästgårdsgatan).
Stopp i klaveret! Så enkelt var det inte. Parkeringsplatsen var preliminär och användes redan när villaägaren tvärsöver Prästgårdsgatan ringde polisen (County Sheriff) och klagade. Det visar sig att denna villaägare, som råkar vara advokat, faktiskt äger två meter av prästgårdens gräsmatta enligt lantmätaren.
Advokaten vägrade låta kyrkfolket köra över den två meter breda gräsremsan, så nu i veckan har kyrkan förstört resten av prästgårdens gräsmatta och byggt en helt ny infart till parkeringsplatesen från huvudgatan och uppför den sluttande gräsmattan med flodutsikt.
Advokaten får nu utsikt över den nya uppfarten till parkeringsplatsen, istället för gräsmattan och ett underbart gammalt äppelträd, som strök med på kuppen. Om hon hade gått med på den ursprungliga lösningen hade hon inte ens kunnat se uppfarten från sitt vardagsrum.
En principsak, helt uppenbart, men nu ser det inte så pittoreskt ut mitt i byn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Själv har jag i dagarna blivit 71 och även om jag inte behöver rullstol har jag under 30 år minst arbetat med handikappanpassning av kollektivtrafik. Har just blivit utnämnd som "Ambassador" i ett EU-projekt om äldre i trafiken. Projektet omfattar bl a att lära äldre att inte alltid ta bilen utan att gå och cykla är bra för hälsan. Någonstans lånar man även ut cyklar - även trehjulingscyklar.
Som du förstår intresserar dit ämne mig särskilt mycket och det blev ju en dråplig avslutning på det du beskrev.
Pete (Partille/Göteborg)
Skicka en kommentar